Tant...???
När blir man tant? Om det är när man glatt traskar iväg till biblioteket på 3 timmars stickcafé så ligger jag risigt till... Men det var faktiskt ett mysigt arrangemang. Och jag fick en hel del gjort på lillemans vårtröja. Ett extra plus var att Emma följde med, hon började på ett par raggsockor. Hon tyckte nog oxå att det var lite trevligt, för hon ska fråga sin farmor om hon vill följa med nästa gång. =) Att jag tyckte det var trevligt var kanske inte så konstigt, för jag träffar ju inte så mycket folk nu när jag är mammaledig. Om social abstinens är ett tillstånd man kan hamna i, så är jag där just nu!
Att jag inte är någon bra hemmafru, det har jag vetat jämt. Och att människor som hamnat utanför arbetsmarknaden av en eller annan anledning blir deppiga och bittra får jag allt större förståelse för. Min känsla är att min värld blir mindre och mindre för varje dag, och jag börjar vara lika insnöad som den här vintern. Små saker som eg är helt oviktiga, blir jättestora. *töntigt* Jag försöker ändå gå på mycket aktiviteter, och ta oss ut bland andra föräldrar och barn. Dock är det en så liten stad som vi bor i, så det är samma människor på alla aktiviteterna. Jag längtar ut, jag vill träffa nya spännande människor och få använda hjärnan. Ofta sitter jag och kollar på hus i andra städer och drömmer mig bort. Hoppas jag blir av med småstadsklaustrofobin när jag börjar jobba igen...
Och nu till jobbstatusen...: Jag var tydligen med fram till slutet, och var en av två som de valde mellan. Men där tog turen slut den här gången. Dock är jag nästan lite glad över det, för jag vet att det är otroligt mycket jobb att vara ensam ekonom. I det här fallet ensam med en mindre koncern (4 bolag) som omsätter 50 milj. Därför väljer jag att se positivt på den här erfarenheten, och ser fram mot att hitta jobbet med stort J. =) För även om jag är ganska trött på att vara hemmafru, så vill jag inte jobba lika mycket som på gamla jobbet. För mig känns 40 timmar i veckan ganska lagom. ;-)
Nu är det dags att komma igång med dagens sysslor. För i em ska vi gå och titta på Clownen Bulgo, som även är vår nämnsta granne i stugan.
Ha det gott!
Att jag inte är någon bra hemmafru, det har jag vetat jämt. Och att människor som hamnat utanför arbetsmarknaden av en eller annan anledning blir deppiga och bittra får jag allt större förståelse för. Min känsla är att min värld blir mindre och mindre för varje dag, och jag börjar vara lika insnöad som den här vintern. Små saker som eg är helt oviktiga, blir jättestora. *töntigt* Jag försöker ändå gå på mycket aktiviteter, och ta oss ut bland andra föräldrar och barn. Dock är det en så liten stad som vi bor i, så det är samma människor på alla aktiviteterna. Jag längtar ut, jag vill träffa nya spännande människor och få använda hjärnan. Ofta sitter jag och kollar på hus i andra städer och drömmer mig bort. Hoppas jag blir av med småstadsklaustrofobin när jag börjar jobba igen...
Och nu till jobbstatusen...: Jag var tydligen med fram till slutet, och var en av två som de valde mellan. Men där tog turen slut den här gången. Dock är jag nästan lite glad över det, för jag vet att det är otroligt mycket jobb att vara ensam ekonom. I det här fallet ensam med en mindre koncern (4 bolag) som omsätter 50 milj. Därför väljer jag att se positivt på den här erfarenheten, och ser fram mot att hitta jobbet med stort J. =) För även om jag är ganska trött på att vara hemmafru, så vill jag inte jobba lika mycket som på gamla jobbet. För mig känns 40 timmar i veckan ganska lagom. ;-)
Nu är det dags att komma igång med dagens sysslor. För i em ska vi gå och titta på Clownen Bulgo, som även är vår nämnsta granne i stugan.
Ha det gott!
