Elisborg

Jag tror inte att jag är unik på något sätt, utan att vi är många som har lite problem med att sätta gränser runt oss själva. Jag har med hjälp av terapi faktiskt blivit bättre på det, men har lååångt kvar. Det blev jag pinsamt medveten om då jag i torsdags var på VC och har sabbat allt jobb de och jag gjort genom att ta på mig för mycket jobb i kombination med en sorg i familjen... =(

Jag vart helt knäckt när de på VC krävde att jag skulle gå till chefen och kräva lättad arbetsbörda. Försökte förklara att jag kommer få sparken då...!!!???*dramaqueen* Och vad hände när jag med tårarna bakom ögonlocken tog upp arbetssituationen med chefen??? Ja, inte fick jag sparken iaf... =) Hon sade bara att hon oxå sett att jag har för mycket på mitt bord, och jag fick plocka bort överskottet med omedelbar verkan. Sedan ringde hon arbetsförmedlingen och vi kommer förhoppningsvis snart få en ny medarbetare som kan avlasta oss. =)

Så nu undrar jag varför jag inte sagt ifrån tidigare!!! Det var ju bara i min prestationshjärna som chefen skulle kräva att jag jobbar 200%... Men bättre sent än aldrig. Och det är ju så att jag tycker att jag har ett väldigt roligt jobb, och jag älskar att lära mig nya saker och få utmaningar. Då är det lätt att ta på sig för mycket saker på en gång. =/ Egentligen VILL jag göra alla 200%, men nu har jag fått välja bort ett stort jobb till förmån för hälsan.

Och helt ärligt så räcker det att jobba 100%, även om man har ett intressant jobb. =)

Nu ringde telefonen, och beskedet att min mormor är på väg i ambulans till sjukhuset igen... Hur mycket lidande ska en och samma människa behöva utstå? Stackars älskade lilla mormor!!! <3 Nu känner jag för att radera hela inlägget, för mina små bekymmer är verkligen SMÅ när man sätter dem mot hälsan!!!

Var rädda om er och dem ni har kära!


Ha det gott!!!